Italian painter , (b. 1707, Verona, d. 1762, St. Petersburg) Italian painter. His artistic career began as a youthful distraction, but his talent quickly became apparent, and he entered the studio of Antonio Balestra in Verona, remaining there until he was 18. He spent the years 1725-7 in Venice and then moved c. 1728 to Rome, where he stayed for four years as a student of Francesco Trevisani. Between 1731 and 1734 he studied with Francesco Solimena in Naples before returning to Verona, where he set up his own studio and school. His most notable early independent works are multi-figured altarpieces (e.g. the Four Martyrs, 1745; Verona, church of the Ospedale di S Giacomo), which emulate 17th-century Roman and Neapolitan works. However, he also studied the smaller, more intimate paintings of Roman Baroque artists, and these influenced his later works. He fell victim to the wanderlust that appears to have been endemic to 18th-century Venetian painters, and c. 1751 he travelled to Vienna, where he was able to study works by Jean-Etienne Liotard, whose clean pictorial smoothness impressed him. He later moved to Dresden  Related Paintings of Pietro Antonio Rotari :. | Portrait of Grand Duchess Yekaterina Alexeyevna | Princess Elisabeth of Saxe | Portrait of Grand Duchess Yekaterina Alexeyevna | A Girl in a Blue Dress | Queen Maria Josepha in Polish costume. |
Related Artists:
Antonio Alice
(23 February 1886 - 24 August 1943) was an Argentine portrait painter. He was awarded the Prix de Rome in 1904. Alice, of Italian descent, was born in Buenos Aires, Argentina. His father, an Italian immigrant, was barely literate. His two sisters, Matilde and Santina, posed for several of his paintings. Expelled from school and considered incorrigible for drawing in his textbooks, Alice went to work as a shoeblack. At the age of 11, while sketching Gaucho portraits between shoe shines, he was discovered by Cupertino del Campo, who went on to become the Director of the National Museum of Fine Arts of Buenos Aires. Del Campo referred Alice to the painter, Decoroso Bonifanti who gave the boy his first painting lesson in 1897. In 1904, he was awarded the Prix de Rome (Premio Roma)and entered the Royal Academy of Painting in Turin, studying under Giacomo Grosso, Francisco Gilardi, and Andrea Tavernier. During his four years at the Academy, he was awarded three Gold Medals.
Bernat, Martin
Spanish Early Renaissance Painter, 1454-1497
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).